"Alla mina drömmar om att bli mamma suddas långsamt bort"

Innehåll:

Jag är över varje månad som slutar med mig att vara bedridden med smärta, oförmögen att gå till jobbet eller göra min vanliga dag aktiviteter.

Jag är över smärtan jag är i vardagen, oavsett vad min "tid på månaden" är.

Sydafrikanska äggdonorer flyger till världen

Jag ville alltid ha barn - men jag har hittat andra sätt att vara moderna

Jag är över alla frågar mig när vi ska få en baby, när vi vet att det inte kan hända för oss.

Jag är över besvikelsen varje månad när vi inser att det inte har fungerat och att se besvikelsen i min mans ansikte.

Jag är över att vara på fertilitetsbehandling som får mig att känna sig illamående varje dag, har varma spolningar, känner mig uppblåst, känslomässig och har ökat depression och ångest.

Jag är över att få veta "bara vara positiv" och "det kommer att hända när tiden är rätt".

Mest av allt känner jag mig som om jag inte räcker för att en kvinna ska kunna bli gravid.

Jag har bott med endometrios så länge jag kan komma ihåg, men läkare trodde inte på mig och sa bara att det var dåliga perioder. Jag skulle vara förkramad med smärta, i slumpmässiga tider av månaden. Jag hade tarmproblem, smärta under samlag och alltid kände mig lite trött, även om mina järn- och andra blodresultat var bra.

Det tog år för en läkare att lyssna och ge mig en hänvisning till en specialist. Slutligen hade jag operation och fick diagnosen endometrios.

Detta köpte blandade känslor. Jag hade nu ett svar men var orolig för vad det skulle betyda för min framtid. Skulle jag någonsin kunna få barn?

Vi tillbringade ett år försök att bli gravid och efter att ha undrat varför det inte hände för oss, med oss ​​fortfarande i våra 20-tal, fick vi ett annat slag. Jag var knappt ägglossande. Medan en normal kvinnas ägglossning räknas runt 40, min var 11.

Jag hade sedan vänner berätta för mig att "slappna av", "förbli positiv" och åtminstone hade jag fortfarande en "liten chans".

Det hjälpte inte alls. Det fick mig att känna mig ännu mer ensam eftersom de inte förstår den sorg vi går igenom.

Alla mina drömmar om att bli moder blir långsamt borta från mig. Medan jag fortfarande har några alternativ framåt är det inte alltid tillräckligt för att jag ska känna mig positiv.

Jag är rädd, jag lurar på något jag inte har och kan aldrig ha, men mest av allt är jag orolig att min man kommer sluta lämna om jag inte kan bli gravid.

Jag kan inte uttrycka känslan av att försöka gång på gång utan några resultat. Kön är inte längre kul, det är affärer och har blivit "schemalagd".

Efter sex månader med "Clomid crazies" är jag nu på en ny fertilitetsbehandling i ytterligare sex månader. Medan biverkningarna inte är så dåliga, är de fortfarande kvar och kommer att vara i månader om det inte fungerar.

Jag avundar kvinnor som blir gravid så lätt. Jag känner mig dålig att jag känner hat mot kvinnor som blir gravida när de inte vill ha barn eller inte vill bry sig om dem, då det skulle betyda världen för mig.

Jag skriver detta i hopp om att andra kvinnor som lider av liknande känslor, smärta eller är oroliga för att något inte är rätt, hitta en läkare som kommer att lyssna och ta tid att hjälpa dem.

Vänligen lämna det inte om du känner att något är fel, eller vänta tills det är för sent. Sök andra åsikter om din läkare inte lyssnar.

Jag skriver också detta i hopp om att kvinnor som går igenom samma sak kan kunna ge råd och dela sina åsikter om hanteringsstrategier som har fungerat för dem, för att hjälpa andra kvinnor där ute som också känner sig ensamma.

* Författarens namn har bibehållits på hennes begäran för att skydda personuppgifterna.

- Stuff NZ