En födelseshistoria med tvÄ gÄnger glÀdjen
Mina vackra tvillingar föddes den 3 oktober vid 34 veckor och de Àr fortfarande i Neonatal Intensive Care Unit (NICU) för att vÀxa tills de Àr stora och starka för att komma hem med oss. Dagen efter att ha född var upptagen med att ÄterhÀmta sig och hitta oss som förÀldrar till tvÄ underbara för tidiga tjejer. SÄ hÀr gick deras födelse.
I början av oktober Àr en upptagen tid i leveransavdelningen. Alla dessa nyÄrs- / sommarlovspar Àr redo att göra ett utseende. Trots att mitt förfallodatum var den 10 november, mÄste jag induceras den 2 oktober efter att jag utvecklat preeklampsi och Hellps syndrom.
VÄra barn Àr identiska tvillingar som delade en placenta, och vÄr obstetrikare hade ursprungligen planerat att inducera dem den 16 oktober vid 36 veckors graviditet. SÄ i slutÀndan föddes de bara tvÄ veckor tidigare Àn planerat, men fortfarande sex veckor tidigare Àn den genomsnittliga enda babyen.
Jag har alltid avbildat mig sjÀlv med en ganska naturlig födelse, spenderar mycket tid i en födelsepool och jobbar med stÄndpunkter för att hjÀlpa till med födseln.
Att ha tvillingar betyder inte att du inte kan fÄ en sÄdan födelse, men vÄr förlossningspersonal hade förklarat att hon skulle vilja lÀgga en epidural pÄ plats innan saker verkligen började bara om hon var tvungen att agera snabbt för att fÄ barnen ut . Jag bestÀmde mig för att lita pÄ henne och gÄ med vad hon tyckte var bÀst att leverera mina barn sÀkert.
Dagen innan induktionen gav min obstetrikare mig valet mellan en planerad kejsarsnitt eller att försöka födas naturligt, med risken att det kunde hamna i en akut kejsarsnitt. Efter lite tanke och diskussion med min partner bestÀmde jag mig för att jag ville försöka fÄ dem naturligt.
Efter att ha tillbringat tre dagar pÄ sjukhus med min blodtryck, blodplÀttar och babyens hjÀrtslag regelbundet övervakat, hade induktionsdagen slutligen kommit.
Eftersom leveransavdelningen var sÄ upptagen startade min induktion inte fram till middagstid. Min induktion började med appliceringen av prostaglandingel och vi slog oss in i leveranspaketet, omgivet av all utrustning för födseln och spelade lite surraally ett par rundor av Trivial Pursuit medan mina första sammandrag började sparka in.
Vid den kvÀllen blev sammandragningarna starkare. Jag tog ett par varma bad, spelade mer Trivial Pursuit och lyckades fÄ lite vila tills jag vaknat av mina vatten som krossade vid 2 am. Allt gick bra och i de tidiga timmarna pÄ morgonen hade jag en epiduralnÄl i min ryggrad, vilket skadade mycket mindre Àn jag hade förvÀntat mig.
Jag sattes pÄ en Syntocinon dropp och nÀr mina sammandrag blev starkare bestÀmde jag mig för att anvÀnda min epidural. Vid middagen gick vÄr obstetrikare i oss i leveranspaketet. Det var dags att trycka och trycka, och trycka pÄ det gjorde jag nÀstan tvÄ timmar nÀr vÄrt första barn föddes.
Strax innan barnet levererades frÄgade min obstetrikare mig vilket kön jag trodde att de skulle bli (jag hade inte hittat det pÄ förhand). Jag sa till henne att jag var ganska sÀker pÄ att de var pojkar sÄ jag var ganska bedövad nÀr hon visade mig barnet och sa att "nÄgot saknas!".
Min vackra Àlskling hade stora mörka nallebjörnsögon och stirrade pÄ mig noggrant och tittade lite förvÄnad över att hon redan hade gjort det i mina armar. Efter lite mer pressande (och anvÀndningen av tÄng) blev min andra tjej född 13 minuter senare.
De var bÄda snabbt viskade bort för att kontrolleras av barnlÀkare innan jag fick hÄlla dem bÄda för första gÄngen. Deras pappa och jag sÄg vÄra tjejer med undrar (och nÄgra tÄrar!) Och jag var helt förbluffad att vi hade skapat dessa perfekta, smÄ varelser.
Min första födda vÀgde in vid 2036g, medan hennes syster var lite tyngre vid 2152g. Jag hade varit mycket bekymrad över den tinier en dagen innan, men hon var i perfekt hÀlsa medan hennes syster behövde lite syre en kort stund efter födseln. I allmÀnhet lyckades de bÄda bra.
IstÀllet var det jag som inte gjorde det sÄ bra efter födseln.
Att fÄ barnen ut var smÀrtsamt men bra, men det blev lite hÄrigt nÀr min placenta inte kom ut i ett stycke. Om jag nÄgonsin ger igen (planerar inte det) skulle jag definitivt fortsÀtta att trycka pÄ den epiduralknappen!
HÀr blir mitt minne lite suddigt. Allt jag minns Àr att de rullade mig bort i teater dÀr jag plötsligt var omgiven av quadrillions mÀnniskor. Jag kan inte komma ihÄg mycket av vad som hÀnt - bara att de gav mig massor av smÀrtstillande medel, och innan jag visste det var jag utrullad till ÄterhÀmtning. Min partner vÀntade pÄ mig, fÀrgen i hans kinder kom Àntligen tillbaka nÀr han insÄg att jag skulle bli ok.
Jag hade förlorat mycket blod och mina ben skulle vara dumma och vÀrdelösa i nÀstan 24 timmar, men jag skulle bli bra. Efter att ha blivit övervakad i ÄterhÀmtning i en timme, blev min sÀng rullad in i neonatalintensivvÄrden (NICU) för att fÄ en ordentlig titt pÄ mina wonder girls.
De var smÄ, och bÄda i inkubatorer men de var otroligt perfekta. Min hjÀrna kunde inte helt bearbeta att de tvÄ babyarna som andades och grizzling framför mig hade varit i min mage bara en kort tid innan och att de för alltid skulle vara mina döttrar.
Jag lovade dem att jag alltid skulle Àlska dem och försöka mitt bÀsta för att höja dem till smarta, glada unga kvinnor. Mitt hjÀrta var allt deras. Deras far och jag stod (ja, jag lÄg) framför sina inkubatorer som rivit upp för att vi var sÄ glada att de hade gjort det hÀr sÀkert.
Det var svÄrt att inte hÄlla och krama dem som alla nya mammas begÀr. De gjorde bra men nÀr de föddes i 34 veckor skulle de behöva spendera tid i NICU, vilket inte Àr början nÄgra förÀldrar hoppas pÄ sitt barn eller barn. De sÀger att du kanske inte fÄr den födelse du vill ha, men den födelse som din bebis behöver, och detsamma gÀller för deras första veckor av livet. Om de behöver vara i NICU sÄ Àr det det bÀsta stÀllet för dem.