KÀrlek Àr inte bara nÄgot du kÀnner men ocksÄ nÄgot du gör!
NÀr jag vÀxte upp tittade jag alltid upp till mina förÀldrar och sÄg kÀrleken som de hade för mig. Efter nÄgra Är fick jag veta att jag antogs. Jag började hata dem för allt de gjorde för mig, inte inse att de var de som accepterade mig i sin familj och Àlskade mig som en egen dotter. Jag kommer ihÄg att packa mina saker att gÄ tillbaka till min biologiska mamma - den som födde mig. Vid den tiden hade hon redan gifte sig med nÄgon annan. Jag trÀffade henne men det fanns ingen koppling alls. Hon berÀttade för mig att hon var tvungen att ge mig upp eftersom hon var ung och min pappa hade gÄtt bort. Men hon verkade inte glad att se mig. SÄ vi gick vÄra separata sÀtt. Jag insÄg emellertid att mina förÀldrar som antog mig verkligen Àlskade mig. Min pappa som antog mig berÀttade alltid för mig att min mamma inte sovit i 3 mÄnader eftersom jag var sjuk mest av tiden. De var tvungna att springa till sjukhuset och ringa folk mitt pÄ natten för att kolla pÄ mig. Min mamma blev sjuk och utmattad, men hon gav inte upp att ta hand om mig. Tja, idag Àr bÄde min pappa och mamma som antog mig inte mer, men jag vet att de verkligen har Àlskat mig frÄn botten av deras hjÀrta och skyddat mig. Ser tillbaka i mitt liv, jag kan se var jag Àr idag. Jag Àr mor till en 4 mÄnader gammal baby pojke. NÀr jag tittar pÄ min son saknar jag mina förÀldrar. Det gör att jag uppskattar min mamma, som tog mig in och tog hand om mig frÄn den dag hon antog mig. Hon lÀrde mig hur man Àlskar.
Ansvarsfriskrivning: Synpunkterna, Äsikterna och positionerna (inklusive innehÄll i nÄgon form) uttryckta i detta inlÀgg Àr de som författaren ensam har. Noggrannheten, fullstÀndigheten och giltigheten av de uttalanden som gjorts i denna artikel garanteras inte. Vi tar inget ansvar för eventuella fel, utelÀmnanden eller representationer. Ansvaret för immateriella rÀttigheter till detta innehÄll ligger hos författaren och ansvaret för intrÄng i immateriella rÀttigheter kvarstÄr hos honom / henne.