Ärligt talat är äktenskapet så mycket svårare efter barnen

Innehåll:

När jag var förlovad hörde jag ofta om hur svårt äktenskapet var. Att gifta sig med min make var något som folk berättade för mig att vi skulle behöva jobba på varje dag. Det var tänkt att vara det svåraste jag skulle göra i mitt liv, det är förstås tills jag hade barn. Men jag hittade inte det för att vara sant. Äktenskapet var faktiskt väldigt lätt för mig. Jag kände mig inte som att vi var tvungna att arbeta hårt för att göra vårt äktenskapsarbete. Det var enkelt. Vi var glada, vi var bra att kommunicera, och vi kämpade knappast någonsin. Det var inte förrän vi blev föräldrar som jag insåg hur svårt äktenskapet kunde vara, för äktenskapet är så mycket svårare efter barnen.

När min man och jag blev gift trodde jag hemlighet att vi var lite bättre än alla andra som pratade om hur svårt det var. Jag trodde inte att det alltid skulle vara smidigt segling, men jag trodde att vi på något sätt bättre rustade att hantera vågorna som livet skulle kasta på oss, även när vi blev föräldrar. Men det tog inte lång tid efter att jag födde att inse hur fel jag var. Vårt en gång lätt äktenskap blev plötsligt oerhört svårt, och för att vi alltid hade haft ett så svårt förhållande, visste jag inte hur jag skulle klara mig. Inte heller gjorde min man.

Trots att vårt förhållande har blivit starkare under de senaste fem åren sedan vi har blivit föräldrar till tre otroliga barn vet jag vad vi en gång hade aldrig kommer att bli enkla eller enkla.

Jag trodde att jag var redo för de oändliga sömnlösa nätterna, för att jag hade mitt första barn bara en vecka efter min egen högskoleexamen. Jag var redan van att dra alla nighters eller gå upp klockan 4:00 för att skriva ut essäer som jag hade förhalat på att avsluta för länge. Jag var van att stressa. Jag var van vid ett oförutsägbart schema. Om det här var livet som min man och jag redan brukade tänkte jag att vår övergång till föräldraskap inte skulle faze vårt förhållande för mycket. Självklart hade jag fel.

För att vara ärlig var vårt äktenskap aldrig detsamma som det var innan vi hade barn. Det hade förändrats nästan det ögonblick som vår son var placerad i mina armar. Så hade vi.

Utmattningen av det nya föräldraskapet var emellertid inte den typ av utmattning som jag brukade. Det var djupare och mer fysiskt och känslomässigt konsumtande. Den energi som jag brukade sätta mot mitt förhållande med min man uppfördes av kraven från det nya moderskapet, och sedan några. Trots att mina dagar hemma hos vår nyfödda var ensamma, hade jag knappast någon önskan att prata med min man i slutet av dagen när han kom hem. Jag var också spenderad från att bry sig om vår son.

Inte bara ville jag inte prata om min egen dag eller ens höra om hans, jag hade inte energi att kommunicera alls. Jag var van att min man alltid intuitivt visste vad jag behövde, men nu när jag var en mamma verkade det som om allt hade förändrats över natten. Jag var inte ens helt säker på vad mina behov var, men jag visste att de inte var uppfyllda. Jag var tvungen att lära mig att verkligen kommunicera för första gången, vilket inte var någon lätt uppgift medan jag samtidigt kämpade med föräldraskapets branta inlärningskurva.

Jag måste medvetet komma ihåg att ta hand om mitt äktenskap, kom ihåg att titta på min man som den person jag älskar, inte bara min föräldraskapspartner.

Vi var tvungna att helt omarbeta vårt förhållande, återupprätta allt vi trodde vi visste om varandra, och för att vara ärlig var vårt äktenskap aldrig detsamma som det var innan vi hade barn. Det hade förändrats nästan det ögonblick som vår son var placerad i mina armar. Så hade vi. Jag trodde aldrig att det skulle vara en dag där jag skulle behöva påminna mig om att hälsa på min man när han kom hem, eller kom ihåg att kyssa honom adjö, för jag blir så svepad upp i vårdens dagliga vård. Nu ser jag till honom för lättnad från våra barns ständiga krav.

Jag måste medvetet komma ihåg att ta hand om mitt äktenskap, kom ihåg att titta på min man som den person jag älskar, inte bara min föräldraskapspartner. Med de ständiga kraven från de tre barnen vi har nu är det mycket, mycket lättare sagt än gjort. Ända sedan vi blev föräldrar har vårt förhållande inte längre varit mitt i mitt liv, och jag måste jobba hårt för att prioritera det och hålla det friskt.

Trots att vårt förhållande har blivit starkare under de senaste fem åren sedan vi har blivit föräldrar till tre otroliga barn vet jag vad vi en gång hade aldrig kommer att bli enkla eller enkla. Det kommer alltid att finnas nya hinder för oss att övervinna, och nya kampar kommer vi att behöva träna. Men oavsett hur svårt det är, vet jag, även om det är lätt att glömma i föräldrarnas dimma, att vårt förhållande alltid kommer att vara värt ansträngningen. Jag måste bara hitta energin för den.